Tema - Rubbad clown lurpassar utanför stan

"He killed them all. My fucking psycho brother killed Paul!"

Sara Baker

Kvällen till ära var kosan inställd på natursköna skogsområden med allt vad det innebär. Denna miljö har ju utgjort populära scenarion i mången skräckfilm, inte minst ett otal slasherorienterade rullar. Och det var just denna typ av film som stod i fokus för kvällens begivenheter i och med att temat var ”skogstokiga mördare”. Från början var det tänkt att det just skulle serveras någon äldre klassisk slasher men i slutändan fick dessa utgöra grundstommen i det quiz som hölls och i stället blev det en modernare rulle som tog plats på scenen, nämligen de båda amerikanerna Norbert Caoilis och Rob Portmanns första och hittills enda spelfilm ”Frayed” från 2007. Denna ”Halloween”-doftande independentfilm har delat publiken i två tydliga grupper för och emot, men om man inte är så kinkig bjuds här helt klart på en god portion skräckunderhållning. I Frayed möter vi småstadspolisen Sheriff Pat Baker (Tony Doupe) en man som inte har det så lätt. Inte nog med att han ska hålla ordning på stans invånare, till råga på allt flippar hans åttaårige son Kurt (Jimmy Castle) en dag ut totalt och mördar sin mamma tillika Pats fru (Jeanette Maus) under sin systers födelsedag. Unge Kurt hamnar på mentalsjukhus men likt Michael Myers lyckas han rymma därifrån 13 år senare. Den nu vuxne och maskerade psykopaten Kurt tar vägen genom skogen med en egen agenda och alla som kommer i hans väg kan förvänta sig att gå ett blodigt öde till mötes. Oturligt nog har Kurts syster Sara Baker (Alena Dashiell) och ett par av hennes vänner samtidigt beslutat sig för att det är dags för lite camping och rajtantajtan i bushen, inte så smart när brorsan är ute och härjar. Kan pappa Pat och hans mannar eller säkerhetsvakten Gary Jordan (Aaron Blakely) komma till undsättning innan det är för sent och vad är det egentligen för mörk hemlighet den rubbade Kurt bär på?

Med tanke på att Frayed är ett förstlingsverk av två okända filmskapare som inte mäktat med något annat därefter och att manuset knåpats samman av hela fem personer borde varningsklockorna ringa, kan detta verkligen bli bra. Nej säger en del, ja säger vi. Filmen är helt klart en positiv överraskning som visar att förutfattade meningar kan komma på skam. Redan öppningsscenen lovar gott där en idyllisk familjetillställning plötsligt avbryts av grafiskt brutalt våld. Vad som sedan följer är en smart upplagd och spännande historia med en del karaktärsutveckling samt några blodiga scener och lite naket längs vägen. En särskild eloge ska filmteamet ha för utformningen av mördarens utseende, äntligen får vi en mördar-clown som inte ser hopplöst löjeväckande ut. Visst skriker utstyrseln lågbudget lång väg, men i detta sammanhang funkar det väl. Tänk så många ruttna clown-filmer vi fått dras med genom åren, ”Camp Blood”, ”Final Draft”, ”Fear Of Clowns”, ”Amusement” …  Skådespelarensemblen, som består av en grupp okända aktörer, bidrar överlag också med prickfria insatser, här finns inget att klaga på. Extra cred till ska även ges till filmskaparna för att de faktiskt vågat gå utanför ramarna när det kommer till slashers i och med att Alena Dashiells karaktär Sara Baker inte är den typiskt oskuldsfulla flickan som varken super, röker eller knullar. Den stereotypen slipper vi här, Sara är ingen mesig Laurie Strode-typ utan en helt vanlig normal tjej vilket känns befriande. Tekniskt sett är Frayed också en överraskande snygg produktion sett till att filmen spelats in med digitalkamera, det är inget man direkt tänker på. Vad man kan invända mot är att Frayed klockar in på runt 111 minuter, det är ca en kvart mer än vad som egentligen behövts för att berätta denna historia. En del scener kunde klippts bort för att undvika att tempot emellanåt blir något saggigt och att slutet till viss del spoilas.  Sammanfattningsvis kan man väl säga att Frayed är en film som lätt kunnat bli en av femtioelva Halloween-kloner men som faktiskt lyckas gå sin egen väg och berätta en egen historia. Visst kan man ana sig till vad det hela kommer att leda fram till, fast kanske ändå inte. Om man ger Frayed en chans så finns det just en god chans att man kommer uppskatta en av de bästa slashers som getts ut under senare år.