Tema: Slasher

"Sarah, be My Bloody Valentine..."

Axel Palmer

När Hollywood fortsätter att gå på tomgång och ger ut den ena remaken efter den andra ger det oss i alla fall en möjlighet att återvända till originalen för en liten blodskvättande nostalgisk dos. Denna gång är det således dags att gräva fram George Mihalkas halvt bortglömda kanadensiska lågbudget-slasher ”My bloody Valentine” från 1981, äntligen tillgänglig i en oklippt version. Den lilla gruvstaden Valentines Bluff (bra namn) förbereder sig för det årliga firandet av Valentines day med den traditionella danstillställningen (urk). Denna dag har emellertid en mörk skugga vilande över sig. 20 år tidigare orsakade nämligen två slarviga förmän för gruvan en olycka som dödade ett antal gruvarbetare när de åsidosatte säkerheten för att hinna i tid till dansen. En av arbetarna i det drabbade arbetslaget, Harry Warden (Peter Cowper), påträffades dock efter ett tag i livet bland rasmassorna. Han hade överlevt instängd i den raserade gruvgången genom att livnära sig på sina döda olycksbröder. Warden hamnar efter denna upplevelse på ett mentalsjukhus men rymmer efter ett år för att kräva hämnd på de två förmännen vid samma tidpunkt då olyckan inträffade. Denna historia lever vidare genom åren och är också förklaringen till varför dansen varit inställd sedan olyckan. Men nu ska det ändras på det, för första gången på två decennier förbereder sig nu invånarna i Valentines Bluff för att återuppta traditionen med danstillställningen. Det börjar emellertid inte så bra då stadens borgmästare tillsammans med sheriffen samma dag som dansen mottar en kartong innehållande ett mänskligt hjärta samt en varning om att fler offer kommer att skördas om dansen hålls. Kan det vara så att Harry Warden har återvänt för att sätta stopp på firandet på sitt eget sätt? Men ortsbefolkningen vill inte gärna missa tillfället att festa loss och om dansen nu ställs in kan man ju alltid fixa ett nytt party, nere i gruvan!

Det som gör att My Bloody Valentine höjer sig over mängden av slashers är att den ger oss en trovärdig skildring av livet i en liten gruvstad med sina luggslitna invånare vars framtidsdrömmar bleknat bort för länge sedan. Även huvudkaraktären TJ (Paul Kelman), som försökt skaffa sig ett nytt liv I los Angeles, har desillusionerat tvingats återvända till sin hemby. Detta faktum plus den mörka och smutsiga omgivning som utgör själva skådeplatsen (Sydney Mines, Nova Scotia) skapar en oväntat realistisk atmosfär som grund för en annars ganska trivial historia. Dessutom är de flesta av offren i my bloody Valentine sympatiska personer som egentligen inte förtjänat sitt öde. Sen är det ju alltid kul att som omväxling se vuxna människor regradera till att bli fulla och omdömeslösa tonåringar. Visst kan filmen ses som en rip off på Friday the 13:th, men en bra sådan.