Filmkvällen 24/4 2014 - Dead of Night

40-talet, detta något förbisedda årtionde var kvällens tema och vad passade då bättre än att avnjuta en klassisk brittisk anrättning innehållandes lite av varje.


Tema: Evig mardröm med extra allt

 

"Eliot Foley, Pilgrim's Farm... I wonder why that sounds so familiar."

 

Walter Craig:

 

 

Dead of NightValet hade nämligen fallit på antologifilmen ”Dead of Night” från 1945, en rulle som har ett väldigt gott anseende men som kanske en hel del av dagens publik nog missat. Självklart är det något som ToB vill råda bot på och skaffade naturligtvis fram en fin restaurerad utgåva som gör denna gamla pärla rättvisa. Antologifilmer kan ofta vara en aning ojämna, men i detta fall har alla segment sin speciella charm. Ramberättelsen har även den sin inbyggda dramatik som successivt stegras och ger filmen det där lilla extra. Filmupplägget är löst baserat på ‘The Room in the Tower’, en berättelse skriven av författaren E. F. Benson. Historien öppnar med att arkitekten Walter Craig (Mervyn Johns) har inbjudits till en större herrgård på landet för att där genomföra en helgs arbete. Men väl där och efter att ha sammanstrålat med värden Eliot Foley (Roland Culver) börjar han känna sig underlig till mods, en käns la som bara förstärks efter att ha träffat de övriga gästerna som vistas där. Plötsligt inser han att hela den situation han befinner han sig i är identisk med en återkommande mardröm han haft. Craig blir nu även varse att han faktiskt kan förutse vad om kommer att hända och att hela vistelsen kommer att sluta i något fruktansvärt han inte kan sätta fingret på. Denna deja vu-upplevelse gör honom av naturliga skäl ytterst skärrad, vilket får en av de övriga gästerna, psykiatrikern Dr Van Straaten (Frederick Valk), att ta sig an problemet. Han föreslår att de andra gästerna ska hjälpa Craig att komma över sina föreställningar genom att själva redogöra för liknande upplevelser i deras liv, vilka han sen ger rationella fölrklaringar. Gästernas berättelser utgör således de dramatiserade segmenten i Dead of Night, där olika regissörer har plockats in som ansvariga för varsin episod. Vi får allt från spökhistorier av skilda slag till en avslutande svart psykologisk thrillerhistoria. Hemsökta speglar, hemsökta golfare, hemsökta buktalare … ja lite av varje får vi ta del av här. Problemet är bara att historierna och resonemangen inte verkar lugna Craig som snarare blir allt mer övertygad om att han upplevt allt förut och att undergången nalkas. Är allt bara inbillning, eller vad är det egentligen som pågår?

 

Detta är som sagt på det hela taget en mycket lyckad antologifilm där producenten Michael Balcon fått ihop ett gäng kompetenta regissörer och manusförfattare. Skådespelarensemblen är även den riktigt bra, vilket gör att alla episoder får sin egen karaktär och särart. Extra plus till Michael Redgrave som den rubbade buktalaren Maxwell Frere i det klassiska segmentet ”Ventriloquist's Dummy”. Frederick Valk är även han riktigt bra som den något obehaglige psykiatrikern Dr Dead of NightVan Straaten. För en film som är närmare 70 mår gammal funkar Dead of Night fortfarande väldigt bra och lyckas fortfarande framkalla en del rysningar och spänning. Historierna är finurligt infogade i den stora helheten och faktum är att man kan se filmen flera gånger med stor behållning, det finns alltid nya små detaljer att upptäcka. Snygg scenografi och stämningsfullt foto gör också sitt till att skapa just den atmosfär man söker hos filmer som dessa. Dead of Night är inte bara en klassisk skräckfilm, det är en unik film rent filmhistoriskt.