Tema - Resa till mörkrets hjärta

“I cannot accept your premise, Socrates. Affectability... progress... are vanities spawned by fear.”

'Doc' Tydon

Denna kväll var temat australiern i allmänhet och ozploitation i synnerhet. Och varför inte då visa den film som varit med och dragit igång denna subgenre, nämligen Ted Kotcheffs ”Wake in Fright” från 1971. Kotcheff är väl mest känd för filmer som "Fun with Dick and Jane", "First Blood" och "Weekend at Bernie's" men detta ärnågot annat. Denna film, baserad på en roman från 1961 av Sidneyförfattaren Kenneth Cook, kunde ha gått förlorad för eftervärlden om inte filmens redigerare Anthony Buckley hittat originalnegativen i Pittsburgh 2002 i en container vars innehåll var på väg att skickas till förbränning. Så vad var det då nu vi fick chansen att avnjuta, en i vissa aspekter magstark anrättning möjligen. Wake In Fright inleds med att vi introduceras för den unge mellanstadieläraren John Grant (Gary Bond) som tvingats ta en tjänst under två år i den lilla landsortsstaden Tiboonda som avbetalning på ett statligt lån han tagit för att finansiera sin utbildning. Grant vantrivs men ska nu äntligen få åka hem till Sidney och sin flickvän under julhelgen. Hemresan inkluderar dock ett stopp för övernattning och tågbyte I den lilla gruvstaden Bundanyabba, eller "The Yabba" som hålan kallas av de lokala invånarna. På denna gudsförgätna plats finns inte mycket att göra så Grant beslutar sig för att fördriva tiden med att ta ett par glas på en lokal pub. Här slår han sig i slang med en lokal polis vid namn Jock Crawford (Chips Rafferty), vilket ska visa sig vara inledningen till en hel del felbeslut med jobbiga konsekvenser. Crawford fångar snabbt Grants intresse med sin frispråkighet och kraftfulla utstrålning och snart har han lockats med i en av stadens olagliga aktiviteter, spelet two-up där pengar satsas på hur utfallet av ett par kastade mynt kommer att utfalla. Grant lockasav snabba enkla vinster som kan möjliggöra att han kan betala av sitt lån snabbare och slippa sitt skitjobb i obygden. Det börjar bra, men allteftersom alkoholen flödar vänder lyckan och naturligtvis går det åt helvete till slut. När Grant vaknar upp dagen efter har han inte längre pengar kvar att betalahemresan till Sidney och är därför strandsatt i Yabba. Vad göra, svaret verkar vara att supa ner sig genom att hänga med ett gäng riktigt dräggiga typer som originalet Tim Hynes (Al Thomas), dennes hårdhudade dotter Janette (Sylvia Kay), de smått hotfulla gruvarbetarna Dick (Jack Thompson) och Joe (Peter Whittle) och inte minst stadens självutnämnda gravt alkoholiserade och mentalt något rubbade läkare Clarence F. "Doc" Tydon (Donald Pleasence). Dagarna som kommer blir ett närmast hallucinatoriskt flöde av händelser präglade av alkohol, toxiskmaskulinitet, våld och ångest. Det hela når sitt crescendo i en meningslös slakt på kängurur. Grant har sugits ner i en malström av destruktivitet och frågan är om han kommer att ta sig ur denna onda cykel eller drunkna.   

Wake In Fright är en typ av mardrömsskildring som skiljer sig från de som vanligtvis brukar skildras i skräckfilm. Drivkraften och motiven för handlingar och beteende här är sprunget ur hopplöshet, uppgivenhet, likgiltighet och brist på empati marinerat i galenskap, machovärderingar, sexism, homofobi och otyglat ursinne. Det är inte en djävul i klassisk bemärkelse som din själ riskerar att gå förlorad till, det är du själv som är beredd att ge upp en del av din mänsklighet till den inhumana omgivning som livnär sig på den. Hetta och karghet är denna världs kulisser, öl är bränslet, sadistisk känguruslakt sporten och de hotfulla skratten från brutala män det soundtrack som hotar att bryta ner psyket hos alla normala människor i närheten. Kotcheff ger oss en bild av en brutal, djurisk landsbygdskultur i klass med de skildringar av rednecks vi är vana att se i amerikansk film, fast här möjligen mer autentisk. Det är ganska långt ifrån den opolerade charm som uppvisas i t ex ”Crocodile Dundee”. Känslan av realism förstärks även av den miljö som filmens Bundanyabba är placerad i. Inspelningen ägde rum i gruvstaden Broken Hill i den västra delen av New South Wales vilket passade tematiken i historien perfekt. Kotcheff lade även till en extra touch genom att låta skeppa in mer rött damm till inspelningsplatserna och även använda sig av specialtränade flugor! Effektivt blev resultatet i vart fall när det kommer till att etablera en smått febrig obehagsstämning. Och obehagligt blir det på riktigt i de inklippta scenerna från en kängurujakt. Även om djuren inte dödas för effektens skull utan är hämtade från ett annat sammanhang är de likväl obehagliga och känns onödiga att ha med.  Ett annat mer lyckat inslag är den allestädes närvarande känslan av hotande våld som ligger i luften. Det är ofta subtila tecken i form av antydningar, minspel och kroppsspråk som signalerar att det kan smälla när som helst. Gary Bonds Grant är den i detta sammanhang tämligen omanlige främlingen som står ut gentemot de mer primitiva lokalinvånarna och symbolen för gränsen mellan civilisation och barbari. Det är Grants brist på kraftfull manlighet som också gör honom till ett givet offer i denna miljö. Persongalleriet som Grant interagerar med och som blir hans ledsagare ner i galenskapen visar också tydligt på detta faktum. Skådespelarlegenden Chips Rafferty symboliserar verkligen klassisk australiensisk maskulinitet i sin polisroll. Han kompletteras här av Jack Thompsons gruvarbetare Dick som bl a är med på den obehagliga kängurujakten, en person som verkligen osar osund machoattityd. Men den figur som verkligen står ut i detta drama är utan tvekan, ”Doc” Tydon gestaltad av en cynisk Donald Pleasence. Den alkoholiserade läkaren är i grunden en välutbildad man som efter att ha flytt storstadens stigmatiserande blickar nu ägnar sig åt ölstinna pretentiösa filosofiska utläggningar om civilisationens bräcklighet. Symptomatiskt är han i grunden själv bara en destruktiv fyllbult likt övriga i hans umgängeskrets. Skräckdimensionen i Wake In Fright är alltså inte utomvärldslig eller övernaturlig, människan är här, som i så många fall, monstret.  Yabba äringen hemsk plats liknande Draculas slott eller Bröderna Grimms mörka skogar, det är en plats som mycket väl kan existera här och nu. Möjligen överdriver Kotcheff något, vilket ibland får Wake In Fright att anta formen av svart komedi men filmen kan lika väl ses som en slags antropologisk skildring av ett samhälle utanför civilisationens gränser. Som en psykologisk skildring av destruktiv maskulinitet är Wake In Fright ett slag i magen med sitt uttrycksfulla foto, effektiva klippning och skickliga skådespelarinsatser, framförallt från Donald Pleasences och Jack Thompsons sida. Bete dig inte som du vore bättre än personer som dessa om du har oturen att stöta på dem under din resa, du kanske blir tvungen att övernatta på samma plats.