Själv började jag läsa denna fantastiske författare i de tidigare tonåren, ”Cujo” var nog den första romanen jag satte tänderna i efter att ha fångats av det småkusliga omslaget. Och sedan dess har de flesta böcker King släppt plöjts igenom, flertalet till förnöjelse. En hel del filmadaptioner har också kollats in genom åren, kanske inte till lika stor förnöjelse alltid. Så när det vankas föredrag om kungen av skräck måste man ju bara vara på plats, det var ju nästan 10 år sen sist när ”Ett samtal om Stepen King” hölls på Stadsbiblioteket. Men nu var det så äntligen dags igen, och i Gamlestan av alla ställen. På hemmaplan alltså, det var bara att gå direkt från jobbet 100 meter bort till Världslitteraturhuset och ta plats på främsta raden. Där var en mindre men engagerad skara på plats, precis som jag önskat. King-kännaren Hans-Åke Lilja var kvällens föredragshållare, en person med ett stort och gediget kunnande i ämnet efter åratal av hängivet skrivande om författaren i fråga. Under många år har Hans-Åke drivit sajten ”Lilja's Library - The World of Stephen King” där han publicerat hur mycket King-relaterat material som helst, samt en svensk variant i form av forumet ”Följeslagarna - en samlingsplats för svenska Stephen King-fans” tillsammans med kollegan Anders Jacobsson. Hans-Åke ligger även bakom de King-relaterade publikationerna ”Lilja's Library: The World of Stephen King”, ”The Illustrated Stephen King Movie Trivia Book”, ”Shining in the Dark: Celebrating 20 Years of Lilja's Library” samt ”Stephen King – Inte bara skräck”. Och nästa år (2024) är ännu en bok om King på väg att se dagens ljus, ”Stephen King: Historier om fem decenniers författarskap”. Så det var med en hel del förväntan jag inväntade runt en timmes djupdykning i Kings fantastiska värld denna vintriga decemberkväll.

Hans-Åke börjar med att berätta lite om sitt Stephen King-intresse och hur det avspeglat sig på lite allehanda sätt i vardagen. På besök i Stockholm blev familjen t ex konfunderad när han började fotografera hotellets hallmatta där, men den var ju så lik den vi ser i Hotel Overlook från filmen ”The Shining”. Det kommer bli en tämligen nördig kväll således, förvarnar Hans-Åke varpå vi vips får möta ingen mindre än Alexander Skarsgård i en liten inspelad videohälsning. Han presenterar sig som den som fått den stora äran att spela den legendariske Randall Flagg i filmatiseringen av ”The Stand”, en karaktär som givit honom mycket inspiration och som han är tacksam för att ha fått gestalta. Det rör sig här alltså om TV-serien från 2020–2021. Alexander önskade oss i publiken därefter en riktigt trevlig kväll. Se där, en kul liten gimmick. Och ja, det har ju varit en hel del Stephen King på tapeten inom populärkulturen på senare år, en tacksam tid att leva i som fan påpekar Hans-Åke. Kvalitén har väl varit lite upp och ner sett till den samlade produktionen, men de fem böcker som givits ut under närtid har emellertid varit väldigt läsvärda, ”Later” och ”Billy Summers” (2021), ”Gwendy's Final Task” och ”Fairy Tale” (2022) samt ”Holly” (2023).Trots att King hunnit fylla 76 år kör han fortfarande på för fullt och vi är ju ofta bortskämda med ett par böcker per år, skulle det dyka upp endast ett släpp känns det ju till och med lite fattigt. Vad gäller de filmer som spelats in så har det även här blivit ett par stycken, dock som vanligt här med betydligt svajigare resultat. Den senaste var vid det här tillfället Rob Savages ”The Boogeyman” (2023),vilken det råder lite delade meningar om ifall den var bra eller inte. Netflixfilmen ”Mr. Harrigan's Phone” 2022 ,i regi av John Lee Hancock, har väl fått ett mer positivt mottagande i jämförelse. En film som helt klart har sågats totalt är däremot ”Pet Sematary: Bloodlines” (2023) i regi av Lindsey Anderson Beer, en slags prequel till den första filmen.Och mycket bättre är det inte vad gäller den senaste installationen i den osannolikt seglivade ”Children of the Corn”-franchisen. Här har vi ånyo en nyinspelning av originalnovellen för tredje gången i regi av Kurt Wimmer. Denna elfte del i serien gör som väntat inte ens en bladlus glad. Hans-Åke har heller inte mycket tillövers för merparten av de senare King-filmatiseringarna. Den han ogillar allra mest är föga oväntat Nikolaj Arcels filmatisering av Kings magum opus ”The Dark Tower”) 2017 som han gått och väntat på i 10 år, men vem hatar inte den?  Fruktansvärt dålig enligt Hans-Åke med. Mer positiv är han då till nyinspelningen av ”IT”, trailern till Andy Muschiettis version som hade premiär 2017 sågs den under första dygnet tydligen av 297 miljoner tittare (ca 200 000 gånger i minuten under ett dygn). Ett gäng TV-serier har det också blivit, ”Lisey's Story” (2021), ”Chapelwaite” (2021–2023) och så då ”The Stand”.

Hur upptäckte då Hans-Åke Stephen King? Det finns i det här sammanhanget tre böcker som spelat stor roll. Den första var ”Carrie”, som Hans-Åke fick av sina föräldrar när han var 13 år eftersom dom tyckte han läste för mycket serietidningar. Han läste den och tyckte väl boken var helt OK, men serietidningar var emellertid fortfarande roligare. Ganska snart efter detta var det dock dags att skriva bokrecension i skolan och eftersom Hans-Åke redan läst en King-roman var det väl lika bra att välja en likadan. Valet föll på ”Cuju” eftersom han inte kunde motstå omslaget
… helt förståeligt eftersom jag som sagt valde samma väldigt tidigt i min King-läsarkarriär …
och där fastnade han och läste därefter allt som fanns översatt på svenska. Därefter gav han sig på de engelska utgåvorna och först ut här var den tredje delen i ”The Dark Tower”-serien ” The Dark Tower III: The Waste Lands”. Den fick igång hans läsande på engelska ordentligt.
… en riktig höjdare för min del med …   
Hans-Åke visar sen upp vad detta lett till på sikt. Flera bokhyllor som täcker väggarna i hemmets källare fulla med Stephen Kingutgåvor. Det egna Stephen King-rummet.
… tja, man cave som man cave …
Förutom sitt fysiska utrymme skapade Hans-Åke tidigt en digital motsvarighet med hemsidan Liljas Library sedan 1996. Detta är idag en av världens största sajter med nyheter om Stephen Kings böcker och filmer. Utöver nyheter och recensioner har Hans-Åke här genom åren även intervjuat inte bara King själv, utan också många i teamet kring författaren. Den första versionen finns det inga bildbevis kvar av, men tydligen var det en typisk 90-talsdesign med svart sidlayout, röd text och gif-bilder i form av snurrande dödskallar, vägbygge pågår och liknande. Den såg tydligen fruktansvärd ut.
… åh vilken tid, alla minns vi väl med värme den liknande första ToB-sidan med sina flame bars … 
Sidan har emellertid utvecklats en del genom åren och ser idag väldigt professionell ut. Dessutom är den även representerad på sociala medier som Twitter
 ... jaja, X för satan i gatan då ... 
Facebook och Instagram.

2010 blev Hans-Åke kontaktad av ett bokförlag i USA som undrade om han hade några planer på att publicera hemsidan Liljas Library i bokform. Det hade han inte, sidan fanns ju på nätet så varför skulle någon vilja köpa detta som bok? Men tydligen skulle det finnas en marknad för detta och det gjorde det bevisligen för efter att Lilja's Library: The World of Stephen King getts ut sålde den slut. Hans-Åke och bokförlaget fick därmed blodad tand och 2013 gjordes ett nytt försök med ännu ett boksläpp. Denna gång var temat Stephen King-filmatiseringar fram till just 2013, The Illustrated Stephen King Movie Trivia Book. En av de roligaste böckerna Hans-Åke ligger bakom är emellertid en publikation som kom till när Liljas Library fyllde 20 år. Detta skulle nämligen firas på riktigt och efter att ha pratat med förlaget i USA så lyckades Hans-Åke pitcha igenom idén om att sätta ihop en antologi med den sorts skräck han älskar och vuxit upp med. Lite kaxigt lade han också fram idén om att en dylik samling självklart då även såklart måste innehålla en King-historia, annars så funkar det ju inte. Och faktum är att han fick sin vilja igenom, när Shining in the Dark publicerades 2017 fanns en sådan novell med. Det rör sig om en historia som inte är lätt att få tag i och som inte finns med i några av hans novellsamlingar. Novellen ”The Blue Air Compressor” har tidigare enbart publicerats i tidningarna Onan Magazine (1971) och Heavy Metal (1981).
…  det märks att det är en tidig King-historia som väl är … eh … sådär …
Shining in the Dark innehåller sammanlagt tolv noveller, varav några specialskrivna. Till exempel medverkar John Ajvide Lindqvist med ”The Keeper's Companion” som skrivits enbart för denna antologi. Vidare finns texter av bland andra Brian Keene, Clive Barker, Ramsey Campbell och Jack Ketchum.  Boken gavs ut i en ganska liten utgåva i USA och sen var det inte mycket mer med det tydligen, tills Hans-Åke fick ett mejl från Bulgarien där ett förlag undrade om de fick ge ut boken på bulgariska där. Hans-Åke svarade sin vana trogen ja utan vidare eftertanke, det gällde ju King så då är det bara att köra. På något sätt löste sig finansieringen där och boken gavs lite otippat ut i en bulgarisk upplaga. Hans-Åke visar lite stolt upp en bild på omslaget. Eftersom bokstäverna Å, Ä och Ö inte finns i det bulgariska alfabetet stavas hans namn här Hans-Ake, varpå han fick frågan om stavningen Hans-Oke skulle funka, ake på bulgariska betyder nämligen skit. Hans-Skit Lilja var kanske inte så kul att heta ändå. Men, om det finns en marknad i Bulgarien, vad säger då att det inte skulle kunna finnas i resten av världen? Hans-Åke gav sig således ut på en slags försäljningskampanj och lyckades med detta sälja in Shining in the Dark på 17 olika språk i 37 olika utgåvor, alltifrån japanska till franska och tyska. Jag var faktiskt med på Kickstartern 2018 för att finansiera en svensk utgåva i 666 numrerade exemplar, ”Varsel i mörkret”, en kampanj som lyckades och vars slutresultat jag nu själv har i bokhyllan. I och med den svenska utgåvan så undrade förlaget om Hans-Åke inte hade lust att skriva en bok om just Stephen King och han tänkte, varför inte. Men då får det vara en bok med ett innehåll som inte redan är skrivet, vilket inte är så lätt eftersom det redan finns en drös utgivna böcker om Stephen King.  Men så kom han på under tiden som hans föreläsningsserie har pågått att King ju faktiskt även har skrivit annat än skräck, vilket många inte verkar ha koll på. Detta var ju en bra infallsvinkel på ämnet, vilket resulterade i boken Stephen King – Inte bara skräck som givits ut på både svenska, engelska, italienska, tjeckiska, tyska och grekiska. Jag köpte mig faktiskt ett exemplar efter föreläsningen.

Hans-Åke går sedan vidare med att berätta om tillfällen han faktiskt träffat Stephen King IRL. Det har bl a varit på en förlagsfest i London i och med släppet av ”Lisey's Story”, där King tydligen var uppe på scen och sjöng med husbandet. Hans-Åke har även träffat King i Tyskland och USA. Och det är inte konstigt att King dyker upp på förlagsfester titt som tätt, han är extremt produktiv som författare. ”Amateurs sits and wait for inspiration, the rest of us just get up and go to work”. ”Holly” som gavs ut i år är hans 88:e i ordningen, vilket ju är smått ofattbart. Detta under en period på 50 år, så det blir ca 1,5 böcker per år. Lägg därtill att ett antal av dessa är tjocka tegelstensromaner. Sen visar Hans-Åke lite bilder på King, den första kända tagen när han bara var ett par månader gammal. Detta blir ju desto roligare i kombination med ett känt King-citat; “People must think that I´m a very strange person, but it´s not correct. I have a heart of a small boy … it´s in a glass jar on my desk”. Det är ju uttalanden som detta som hjälpt till att ge honom epitetet skräckens mästare. Men hans status har även såklart grundats i att när King slog igenom på 1970-talet så var intresset för skräck inom populärkulturen väldigt stort. Han var på rätt plats i rätt tid och det fanns en stor marknad för den typ av texter han råkade skriva. Den rådande tidsandan kan också avläsas i Kings produktion, idag skriver han t ex inte lika mycket skräck och känner säkert att det är lite trist att många missar att han skriver så mycket annat. En del de händelser som utspelats i Stephen Kings liv har även färgat av sig lite här och var.
… Hans-Åke nämnde inte något om feta kvinnor här … en hang-up för King eller …?
Vi får lite fler foton presenterade för oss, t ex en bild på Kings pappa Donald som försvann när Stephen bara var ett par år, efter att ha lämnat hemmet för att köpa cigaretter.
Undrar om novellen ”Quitters, Inc.” i ”Night Shift” har inspirerats av detta trauma. Det tror jag, hehe …
King återsåg aldrig sin pappa efter detta försvinnande, men för några år sedan spelades det in en TV-serie i USA ”The Roots” på temat släktforskning. Härfickkända personer en möjlighet att spåra just sina rötter och man lyckades då spåra upp information om Donald King. Han var förvisso död vid det här laget men det gick att kartlägga att han flyttat tvärs över hela USA, bildat ny familj och fortsatt sitt liv som inget hänt. Kings mamma Ruth däremot uppmuntrade sonen väldigt tidigt till att skriva och läsa. Hon gav honom tydligen en liten peng för att skriva historier också. Den som ändå fått det, då hade jag inte suttit här nu. Mamma Ruth var således definitivt drivande i den unge Stephens utveckling mot författarskap och en av de starka kvinnor i hans nära omgivning som tydligt skulle göra avtryck i hans kommande personskildringar.  
… ja, King skriver riktigt bra kvinnoporträtt, trots det där med den förekommande fetman då …   
Tyvärr avledmamma Ruth innan Kings första bok Carrie gavs ut och hann således aldrig uppleva sonens framgång. Idag är familjen King en harmonisk och framgångsrik skara föräldrar och barn. Ett flertal av dem har även etablerat sig som författare. Hans-Åke visar här en bild på King-klanen med Stephen, hustrun Tabitha, sönerna Joseph Hillstrom och Owen samt dottern Naomi. Alla har blivit publicerade utom Naomi, som valt att bli pastor i stället för författare. I familjen King är det alltså prästen som är det svarta fåret.
… men fantasysagan ”The Eyes of the Dragon” var väl skriven för henne … har jag för mig …
Joseph Hillstrom (ja, döpt efter den svenskättade syndikalistagitatorn Joe Hill, AKA Joel E Hägglund) är den mest framgångsrike i familjens författarskara efter pappa Stephen. Deras författarskap har vissa likheter även om Joe Hill har en egen särprägel och varmt kan rekommenderas. Han hade slagit igenom på egen hand, men för att inte rida snålskjuts på sin berömde far valde han att använda just pseudonymen Joe Hill. Han hann faktiskt ge ut ett par kritikerrosade böcker innan det avslöjades vems son han faktiskt var. Tabitha, som alltid läser sin mans manuskript innan de lämnas in till förlaget, skriver även hon, fast inte skräck då utan mer någon slags romantisk drama. Owen King och hans fru Kelly Braffet är båda också författare, Owens stil är emellertid ganska annorlunda än pappa Stephens och broder Joes och han har inte alls rönt samma framgång. Om man läst romanen ”Sleaping Beauties”, som Stephen och Owen skrivit tillsammans, kanske man förstår varför.   

Men vad kan man då säga ha triggat Stephen King att börja skriva skräck? Hans-Åke visar en bild från Roger Cormans adaption av ”The Pit and the Pendulum” (1961) med Vincent Price, Barbara Steele och John Kerr i rollistan, en av produktionerna i filmbolaget American International Pictures (AIP:s) klassiska Edgar Allan Poe-filmatiseringar. King blev så inspirerad efter att ha sett denna film att han gick hem och skrev ner hela historien han just bevittnat i textform. Denna text tog den unge Stephen därefter med sig till skolan och sålde som sin egen berättelse till sina klasskamrater. Försäljningen gick som på räls och alla exemplar tog slut, men glädjen blev kortvarig. När skolans rektor fick höra talas om detta beordrade han Stephen att betala tillbaka allt han hade fått in eftersom detta inte var acceptabelt. Det skulle därefter dröja fram till 1967 innan King fick publicerat en historia han faktiskt fick betalt för, The Glass Floor” i tidskriften ”Startling Mystery Stories”. Debutromanen känner dock nog de flesta till, det rör sig såklart om ”Carrie” från 1974. Vid denna tid hade King det tämligen ställt och levde med hustrun Tabitha och sonen Joe i en husvagn. Ingen hade något fast jobb och Stephen drack lite för mycket samtidigt som han satt uppe på nätterna och skrev på sin gamla skrivmaskin. När han väl till sist fått klart ett utkast till Carrie tyckte han emellertid det var skit och tänkte slänga det, Tabitha fick honom till sist på bättre tankar och han slutförde projektet. Efter att ha skickat in manuskriptet till diverse förlag glömde King mer eller mindre bort det hela i sin ofta smått alkoholdimmiga tillvaro, men en dag hörde så ett förlag plötsligt av sig och ville ge ut Carrie. För detta skulle King få 250 000 dollar, detta var ju en enorm summa för den fattiga familjen 1973. Efter den första utgåvan hade tryckts upp visade det sig efterfrågan var tillräckligt stor för en större massproduktion i pocketformat. För detta skulle King få hela 400 000 dollar minsann, hälften skulle han få behålla och resten skulle gå till hans agent. Nu blev det helt plötsligt möjligt för familjen King att lämna livet i husvagn och flytta till ett riktigt hus, inte världens vackraste fastighet utifrån Hans-Åkes bild men de hade i alla fall råd att installera telefon. Grinden har dock blivit smått ikonisk och byggnaden i sig ett slags Graceland för Stephen King-fans som måste förevigas i selfies så klart. Hans-Åke har naturligtvis också varit där och poserat. King köpte även grannhuset, lite oklart varför. Idag fungerar det i alla fall som ett slags writers resort, dit blivande författare kan få komma och bo i ett par veckor för att verkligen kunna fokusera på att skriva. Huset ska dessutom fungera som ett arkiv! ARKIV! Stephen King-arkivet som finns på universitetet i hemstaden Bangor ska flyttas hit tydligen. Manus, filmmanus och allehanda originaltexter som King skrivit kommer finnas här. Man kommer att få ansöka att få tillträde hit i forskningssyfte. Som arkivarie måste jag ju åka dit. Vart kan jag få stipendium för detta? Jag tar tjänstledigt på direkten. Här behövs sann professionalism för att styra upp det hela. Det riktigt stora lyftet för Stephen King får man väl ändå säga kom när Carrie filmatiserades 1976 i regi av Brian De Palma, med bl a Sissy Spacek och John Travolta i rollistan. Filmen blev en riktig succé och räknas som alla vet idag som en skräckfilmsklassiker. Såklart genererade detta en usel uppföljare en remake samt försök till TV-serie och Sissy Spaceks blodiga klänning har gått att köpa för tusentals dollar, men för Stephen King var detta framförallt början på vägen mot legendarisk stjärnstatus. Efter Carrie satsade han helhjärtat på sitt författarskap även om han under ett par år även fortsatte att jobba som lärare i creative writing, för man vet ju aldrig om framgång är en engångsföreteelse.

Hans-Åke återgår nu till att prata lite mer om Stephen Kings böcker, det är ju ändå hans författargärning som står i centrum för kvällens föredrag. Av Kings hittills 88 verk är det fyra som är faktaböcker. Hans-Åke ger här ett par exempel. I ”Danse Macabre” från 1981 tar King upp filmer och böcker som han själv gillar och inspirerats av och därmed rekommenderar. Sen presenteras två böcker om skrivandet som hantverk, "On Writing: A Memoir of the Craft" och “Secret Windows: Essays and Fiction on the Craft of Writing”, båda från 2000. Den förstnämnda rekommenderas framförallt av Hans-Åke att läsas som inspiration av dem med författarambitioner. Man blir både peppad och skrämd. Härefter är det dags för ”Faithful” (2004) som handlar om Kings favoritlag i baseball, Boston Red Sox. Boken är skriven tillsammans med författarkollegan Stewart O'Nan och utgörs av en brevväxling författarna emellan rörande Red Sox säsong just 2004 fram till och med The World Series, slutspelsserien om mästartiteln i Major League Baseball (MLB). Innan King och O´Nan skrev Faithful hade Red Sox inte vunnit en mästartitel i MLB på nästan 100 år men 2004 tog laget faktiskt hem det hela. En väldigt bra tajming om man säger så. Hans-Åke raskar raskt vidare till Kings rena fiktion och inleder med att påpeka att det finns hela 12 novellsamlingar att sätta tänderna i,med en trettonde på väg 2024,  ”You Like It Darker”. Så vill man läsa kortare saker av Stephen King finns det således mycket att välja på.  Och så har vi det stora fantasyeposet ”The Dark Tower” som utgörs av hela åtta delar, ca 4000 sidor sammanlagt. Och på tal om The Dark Tower så har King faktiskt också skrivit en barnbok med en liten koppling till denna fantasyvärld. Det lilla tåget i ”Charlie the Choo-Choo” (2016) omnämns nämligen redan i ”The Dark Tower III: The Waste Lands” (1991). När den usla filmatiseringen av The Dark Tower skulle marknadsföras under Comic-Con i San Diego så trycktes Charlie the Choo-Choo upp i 150 kopior som en slags gimmick och det hävdades att den var skriven av en författare vid namn Beryl Evans. Skådespelerskan Allison Davies hyrdes också in för att spela rollen som Beryl Evans under en boksignering. Det finns alltså böcker signerade av en skådespelerska som låtsats vara en pseudonym till Stephen King. Veckan efter fanns många av dessa signerade böcker att köpa till hutlösa priser på e-bay.

King har faktiskt skrivit flera böcker under pseudonym på riktigt, långt innan Charlie the Choo-Choo. Under sitt alias Richard Bachman skrev han sju böcker totalt. De fyra första, ”Rage” (1977), ”The Long Walk” (1979), ”Roadwork” (1981) och “The Running Man“ (1982) gavs ut som pockets i slutet av 1970- och början av 1980-talet. De såldes som lågprisböcker på mackar och supermarkets och sålde ganska bra. När så den femte boken under pseudonym, ”Thinner” (1984), skulle släppas beslutade sig förlaget och King att nu skulle Bachman marknadsföras som författare på bred front genom att låta honom ge ut en inbunden bok. Problemet var bara att en inbunden bok kräver en hel del mer information vad gäller författarpresentation. Dennes bakgrund sammanfattas ju alltid lite kortfattat på omslaget. Så det hittades på en historia om att Bachman var en före detta marinkårssoldat som numer bodde på en boskapsfarm där han skrev böcker på nätterna pga sömnproblem. Han och frun Claudia Inez hade en son som tyvärr trampat genom brunnslocket på gården och då trillat ner och drunknat. Till bakgrundshistorien måste även finnas en lämplig författarbild. Som modell för Richard Bachman valdes en man vid namn agent Richard Manuel, kompis till Kings agent. Manuel bodde ganska avsides från New York vilket var bra för att undvika risken att Bachman skulle bli sedd och sanningen därmed kunna avslöjas. Manuel fick likväl ett flertal kommentarer från släkt och vänner att han var väldigt lik den där Bachman. Men Manuel höll tyst. Det hela skulle dock inte hålla för evigt så klart. Samtidigt som Thinner skulle släppas hade ett bokaffärsbiträde vid namn Steve Brown i Washington lyckats upptäcka de slående likheterna i författarstil mellan Kings och Bachmans Böcker. Han beslutade sig därför att börja luska i detta och efter ett besök på The Library of Congress, där tydligen all copyright-information finns registrerad, fann han att den som stod för copyright för Rage inte var Richard Bachman utan Stephen King. Förlaget hade missat att justera detta. Brown skrev sedan till Kings agent och berättade vad han hittat men nöjde sig med att ha avslöjat denna lilla bluff som han höll för sig själv. Men två veckor senare blev Brown uppringd av King själv som undrade vad de skulle göra nu. Det hela slutade med att King och hans förlag beslutade sig för att gå ut med att Stephen King var Richard Bachman och Steve Brown fick göra en intervju om sitt scoop. Därefter kungjordes det att Richard Bachman nu avlidit av cancer of the pseudonym och att alla Bachmanböcker var författade av King. Naturligtvis skjöt försäljningen av dessa böcker då i höjden. Idag är de återutgivna under Kings namn. Utom Rage då, som King dragit in pga att bokens tema om skolskjutningar sägs ha kunnat trigga potentiella gärningsmän att begå dylika fruktansvärda handlingar. Bachman dyker emellertid lite lustigt upp igen 1996 vid släppet av de två tvillingromanerna ”Desperation” och ”The Regulators”, den första med King som angiven författare, den andra med Bachmans namn på omslaget. För att förklara detta upplägg hittades det på en historia att efter Bachmans död hade hans fru Claudia Inez vid en storstädning hittat en kartong i källaren där manuset till The Regulators påträffats.  Hon ska då ha visat det för Stephen Kings agent som tycke att detta ska nog funka att publicera. Och så skedde också samtidigt som publiceringen av Desperation. Vad som också är intressant här är att samma persongalleri återfinns i de båda romanerna, men deras roller i histori3erna är ombytta på olika sätt. Det skulleges ut en sista Bachmanbok 2007, nämligen ”Blaze”. Historien bakom hur denna såg dagens ljus liknar i mångt och mycket den vad gäller The Regulators. Åter hade Claudia Inez Bachman gjort en flyttstädning i och med att hon var på väg att flytta ihop med en ny man. Och återigen var hon nere och rotade runt i den där gamla kartongen i källaren, där hon såklart ånyo påträffade ett gammalt manuskript från sin avlidne make. Och så gavs även detta utsåklart. En väldigt spännande kartong det där, undrar om det kommer dyka upp något mer därifrån. För Claudia Inez måste ju vara väldigt aktsam om den får man ju hoppas. Blazeomslaget pryds dock nu av Stephen Kingsegna porträtt, så det hela är ju ett numer ett pågående skämt. Genomåren har emellertid Hans-Åkeett antal gånger blivit kontaktad av personer som undrat vem den där Bachman egentligen är och hur man kan komma i kontakt med honom, lite roligt ändå.   
 

Hur ser det då ut vad gäller utgivning av Stephen Kings verk här i Sverige? Jo, faktum är att under alla år från och med 1980, förutom 2005, har det släppts minst en bok. De flesta av de tidiga utgivningarna här släpptes ganska långt efter publiceringarna i USA viket innebar att många läste dom på engelska i stället för att vänta in en svensk översättning. Följden blev en ond spiral, eftersom de som var intresserade av King redan läst böckerna när väl de svenska utgåvorna kom. Dessa sålde därför följaktligen inte så bra som de kunnat och därmed minskade intresset för att ge ut svenska översättningar än mer.  Höjdpunkten vad gäller utgivning av King på svenska låg runt 1988, då släpptes det tydligen hela 12 böcker i Sverige!
… jag har absolut inget minne av detta. Var tvungen att dubbelkolla och hittade inget direkt om detta …
Det var inte pga att King var mer effektiv detta år utan att en rad redan utgivna böcker på engelska då översattes ikapp och det således gick att inhandla nya svenska utgåvor.
… jaha, kanske det. Låter dock fortfarande tveksamt dock. Men vem är jag att ifrågasätta  …?
De senare böckerna som King skrivit, och som idag ges ut av Bonnier, släpps antingen samma dag som den engelska utgåvan eller bara några dagar efter släppet i USA.

Och apropå utgivningar, något som Hans-Åke verkligen uppskattar med King är att det är en författare som inte är rädd att prova på nya saker och experimentera i sitt skapande. En bok behöver faktiskt inte alltid vara en bok. I dessa jultider är det väl många som fått julkort, själv har jag fått två väldigt fina faktiskt. Åren 1982, 1983 och 1985 skickade även Stephen King ut ett par väldigt speciella vykort till några av sina vänner i form av en slags följetångsnovell som då löpte över flera år. Denna historia, ”The Plant”, kom att publiceras för allmänheten i tre delar 1985 men projektet skrinlades därefter. King sägs ha tyckt att historien blev för lik filmen ”The Little Shop of Horror” och var rädd för att bli stämd för plagiat. Historien handlar om en förläggare på ett bokförlag som en dag mottar ett mycket skumt manuskript från någon slags pundare. Manuset refuseras vilket leder till att den skumme författaren skickar en mystisk växt till bokförläggarens kontor. Ja, något i den stilen.  2000 var det emellertid dags för King att plocka upp The Plant igen, denna gång som e-bok, vilken kunde laddas ner som pdf-fil mot en mindre kostnad från hans hemsida. Det var dock ganska bökigt att betala. Man skulle ta en endollarsedel, stoppa i ett kuvert och skicka till en adress i USA. Så länge 75% av alla som laddade ner en fil gjorde detta skullenästa delsläppas. Detta upplägg funkade faktiskt och King konstaterade efteråt att etta var den mest inkomstbringande bok han någonsin gett ut, han lär ha dragit in runt en halv miljon dollar på projektet. Förutom de tre originaldelarna påbörjades en fjärde som dock aldrig har slutförts när inspirationen tröt. King tog en paus som fortfarande varar och det är väl tveksamt om vi får se ett slut på detta tidiga e-boksexperiment. Är man sugen finns den del av The Plant som publicerats att ta del av gratis på StephenKing.com, The Plant: Zenith Rising, Andra tekniska experiment omfattar en publikation som bara gick att läsa på Amazons läsplatta Kindle, novellen ”Ur” som kunde laddas ner från februari 2009. Detta var så klart inte så populärt bland hans läsare. Sen har vi ju romanföljetången ”The Green Mile” som släpptes i form av sex separata pocketutgåvor månadsvis under 1996 innan de olika delarna sammanställdes till en volym året efter. Jag fick fem av dessa delar av min syrra som då bodde i USA, men del ett saknades dock. King har även gett ut en pop-up bok i form av ”The Girl Who Loved Tom Gordon” (2004) byggd på romanen med samma namn från 1999. Om man är intresserad av själva historien är det dock originalet som gäller, pop-up versionen ska vara hemsk att just läsa. Stephen King har faktiskt även varit DJ på en skiva med en artist vid namn Shooter Jennings där han pratar mellan låtarna. Det hela avslutas med att militären stormar hans studio och skjuter ihjäl honom. Och en musikal har det också hunnits med att skriva, ”Ghost Brothers of Darkland County”. Det hela är ett samarbete mellan King, John Mellencamp och T Bone Burnet, premiären gick av stapeln i Alliance Theatre i Atlanta, Georgia 2012. Den har än så länge dock bara visats i USA. Stephen King är även med i ett band så klart, The Rock Bottom Reminders bestående av ett gäng författare. Konstauktionen är väldigt löst sammansatt, dom som kan vara med på en spelning dyker upp då så oftast skiftar bandmedlemmarna mellan olika spelningar. En skiva har det i alla fall tydligen blivit, ingen aning dock om hur det låter.
… gissar på gubbrock kanske …
Deras slogan ä ri alla fall ”We play music as well as Metallica writes novels”. 

Och så kommer då Hans-Åke då in på det oundvikliga ämnet ... Olyckan. 19 juni 1999 var som nog som många vet Stephen King nära att möta sitt öde. Om man är konspiratoriskt lagd, påpekar Hans-Åke, så har ju just siffran 19 en ganska stor betydelse i The Dark Tower-serien.  
Det hade jag glömt, men det stämmer ju att talet 19 förekommer titt som tätt i The Dark Tower-böckerna.  Ett omen kanske, fast de senare delarna skrevs ju förvisso efter olyckan.
Men just denna dag var i alla fall King ute på promenad, som vanligt läsandes en bok. Och om man går och läser samtidigt är det svårt att vara uppmärksam på trafiken runt om såklart. En man vid namn Brian Smith kommer just denna dag körandes sin bil längs den väg invid King promenerar. Oturligt nog var inte heller Smith uppmärksam på sin omgivning vid detta tillfälle, han hade sin hund i bilens baksäte, vilken höll på att försöka bita sig in i en kylväska. När Smith mitt under försöken att få bort hunden från väskan tittade upp var det för sent, bilen rammade den gående King i hög fart. King slungades i väg vid kollisionen men mitt i oturen hade han likväl någon slags änglavakt, han missade att slå huvudet i en stolpe med ytterst liten marginal och även ett par stenar där han slog ner. Läkarna konstaterade senare att King bara var ett par millimeter från att det hela skulle slutat med dödlig utgång. Men resultatet blev i vilket fall riktigt allvarligt, bl a punkterad lunga och flera benbrott som bäckenbenet. Effekterna av olyckan tog hårt på Kings hälsa, konvalescensen blev långvarig med tunga mediciner och kraftig avmagring. Omvi går tillbaka till konspirationsteorierna så berättar Hans-Åke att 21 september 2000 så avled Brian Smith, på Stephen Kings födelsedag alltså.

Med ett riktigt nördintresse följer så klart ofta även ett behov av att samla på saker kopplade till intresset i fråga, ja vem känner inte igen sig här? Så är självklart även i fallet Hans-Åke och King. Han visar upp en hel del samlarfigurer, bl a ett antal versioner av Pennywise så klart. Han säger att han försöker hålla samlandet av prylar till ett minimum men i sin ägo har han likväl en hel del filmmemorabilia, föremål som varit med i Stephen King-filmer. Vissa saker är emellertid allt för dyra och blir ju bara önskedrömmar. Vi får se på bilder av yxan från ”The Shining” som en i filmcrewet en gång köpte för 15 dollar eftersom han behövde en yxa hemma att hugga ved med. Yxan hamnade dock någon gång i ett skåp där den blev stående tills den hittades och såldes på auktion för 200 000 dollar. Vi får sen se en bild på en av bilarna som användes vid inspelningen av ”Christine” som sedan såldes för en summa mellan 400 000 till 500 000 dollar. Hon läker ju sig själv, så kanske man tjänar in det på försäkringen, påpekar Hans-Åke. Har man inte riktigt så gott om pengar så kanske en av de Pennywise-dräkter Bill Skarsgård bar vid inspelningarna av IT. Någonstans mellan 20 000 till 30 000 dollar lär man då komma undan med. Hur galet det kan bli när det kommer till samlande visar sen Hans-Åke ett kul exempel på. Inte ens jag hade känt någon fomo här. Vi får se en bild på en brödlimpa, bakad av Stephen King själv efter ett visst recept i början av 1980-talet. Den såldes under en välgörenhetsauktion och damen som köpte den sprang hem och lade den i frysen. Där blev den liggande tills för fyra-fem år sen då hon hittade den igen. Eftersom hon inte hade en aning om vad hon skullegöra med denna gamla limpa så skänkte hon den till en bokhandel. Ägaren visste dock inte heller vad han skulle göra med denna 30-åriga ”raritet”. Hur det hela slutade förtäljer tyvärr ej historien.  Signerade föremål av Stephen King driver så klart upp värdet på dessa. Detta lockar så klart till bluff och båg och således finns det jättemånga förfalskade King-signaturer i omlopp att akta sig för. Helst bör man vända sig till specialiserade bokhandlare och undvika sajter som e-bay till varje pris.  Hans-Åke visar meden bild på hur svårt det är att skilja en äkta King-autograf från en falsk, det går såklart inte för ett otränat öga. En handstil förändras ju dessutom över tid. En samling som Hans-Åke verkar särskilt nöjd med är hans samling av Kingböcker utgivna på olika språk. Han har alltså införskaffat en bok på varje språk King översatts till. Hittills är det 57 olika språk, inklusive blindskrift. Varför Hans-Åke samlat på sig dessa böcker vars flertal han ändå inte kan läsa, jo det är för att omslagen säger väldigt mycket om hur olika länder väljer att på omslagen tolka bokens titel eller innehåll. Och detta är ju faktiskt intressant, för det kan ju säga en del om just det landets kulturella särprägel. När Hans-Åke drog igång denna samling hörde han faktiskt av sig till Stephen Kings assistent för att fråga om det möjligen fanns en officiell lista över alla de språk King var översatt till. Jodå,det fanns det, och Hans-Åke fick sig tillsänt en lista innefattandes 37 språk. Grejen var emellertid den att hans samling innefattade böcker som var översatta på fler språk än 37, det fattades således ett antal språk på den officiella listan han fått. Det kändes ju lite förmätet att påpeka detta, så Hans-Åke återkopplade med en fråga om det ändå inte fanns en uppdaterad lista. Svaret var att nej den han fått var den senaste versionen. Hans-Åke fick då ge med sig och påpeka att han hade utgåvor på språk som inte fanns med på listan, det visade sig då att detta helt enkelt berodde på piratkopiering där böcker i vissa områden getts ut utan rättigheter. Hans-Åke visar sen på lite udda utgåvor och det var i sanning en kul rundtur. Vi fick se en persisk version av ”Missery” (här var det viktigt att framhäva att Kathy Bates vann en Oscar), en bulgarisk utgåva av ”Mr Mercedes” (med ett fult omslag som ser ut som det är hopslängt i Photoshop), en bengalisk utgåva av The Shining (med en yxa i stället för en krocketklubba på omslaget), en italiensk version av Rage (med en vampyr med på omslagsbilden), en azerbajdzjansk utgåva av ”Dead Zone” (med ett omslag som är helt oförståeligt och författarnamnet Stephen Kink) och så enligt Hans-Åke kanske de fulaste utgåvorna han har nämligen den mongoliska utgåvan av ”Under the Dome” i två volymer (med zombies avbildade av någon anledning).      

Hans-Åke lämnar nu Kings böcker för att gå över till alla de filmadaptioner som på gott …
… och ganska mycket ont eller …
har sett dagens ljus genom åren. Närmare hundra filmatiseringar har det blivit minsann (inklusive TV-serier då). Några har så klart blivit smått klassiska som ”Stand By Me”, ”The Green Mile” och ”The Shawshank Redemption”. Eftersom detta rör sig om dramafilm och inte skräck är det många som inte vet att det är Stephen King som är upphovsman till historierna. King brukar själv berätta historien om när han en gång träffade en äldre dam i ett köpcentra som spände ögonen i honom och sa; ”Jag vet nog vem du är, du är Stephen King. Det är du som skriver de där hemska böckerna. Du borde skriva något som The Shawshank Redemption istället, det är bra grejer det.” När King då svarade att det faktiskt var han som skrivit boken som ligger till grund för just den filmen svarade tanten; ”det har du inte alls det”, varpå hon vänder sig om och går. En intressant detalj med just nämnda filmer är att de faktiskt inte marknadsförs med Stephen Kings namn,vilket saknas på filmposterna. Namnet King är som sagt för många endast förknippat med skräck och skulle antagligen avskräckt många biobesökare att se en film förknippad med hans namn. Ett helt annat förhållande gäller exempelvis The Shining, en skräckfilmsklassiker som verkligen associeras med King, Romanen finns i tvåfilmadaptioner, Stanley Kubriks version från 1980 och Kings egen miniserie från 1997. Som alla väl vet vid det här laget hatade King Kubriks film eftersom den inte alls fångat upp de mångfacetterade psykologiska aspekterna i historien utan bara gav publiken en enkel och kylig spökhistoria med en bindgalen Jack Nicholson i centrum. Så King gjorde en egen TV-serievariant som var mycket mer trogen romanförlagan så att det skulle bli rätt gjort.
… men trots detta försök blev resultatet ju mycket sämre, eller hur …
En lustig omständighet i det hela är att eftersom Kubrik ägde filmrättigheterna till The Shining fick King vackert ta hatten i hand och be den regissör han tokdissat under många år om att få lov att göra en egen filminspelning av den berättelse han själv skrivit. Kubrik gick faktiskt med på detta, men i det kontrakt som skrevs slogs det fast att Stephen King inte längre fick tala illa om filmen The Shining. När King sedan dess fått frågan om vad han egentligen tycker on Kubriks filmatisering så säger han alltid att det får han inte svara på. Men vad han tycker är ju såklart underförstått i svaret. Idag får han väl dock säga vad han tycker, Kubrik har ju varit död i många år. De flesta King-filmatiseringar har väl emellertid gått många förbi eftersom majoriteten är riktiga b-filmer av typisk lågbudgetkaraktär. Säkerligen har tittarna ofta inte ens reflekterat över att det är en Kingrelaterad film de kollar på. En hel del filmatiseringar av Kinghistorier är dessutom ganska svåra att få tag på eftersom de utgörs av så kallade dollar babies. Fram till 1 december 2023 har King nämligen haft ett program där han sålt rättigheterna att göra film av sina kortnoveller för en dollar till filmstudenter. Han ville med detta bistå dessa studenter med material de kunde få öva på i sitt skapande mot att King skulle få en kopia av resultatet och att produktionen inte användes i vinstdrivande syfte. Flera hundra har säkerligen spelats in genom åren, de flesta har dock bara visats på filmfestivaler och är som sagt väldigt svåra att komma över. Hans-Åke berättar att han sett ca 75% av de dollar babies som producerats och av dessa är ungefär 99% rent skräp. Men av de som faktiskt är bra kan Frank Darabonts tolkning av ”The Woman in the Room” nämnas,en produktion som imponerade så pass mycket på King så han frågade om Darabont skulle kunna tänka sig att regissera The Green Mile. Även dollar babie-versionen av ”The Lawnmower Man”ska vara hyfsat sevärd enligt Hans-Åke eftersom den följer novellen, till skillnad från den hiskeliga filmen från 1992. King stämde faktiskt produktionsbolagen bakom denna film och krävde att hans namn från originaltiteln ”Stephen King's The Lawnmower Man” skulle strykas. För alla intresserade finns en lista över ett antal av dessa dollar babies recenserade på Tales of Terror: Gamified Horror Movie Reviews. Ett par ligger även ute på Youtube, som ”N”, ”One For the Road”, ”The Woman in the Room” (INTE Darabonts), “Morning Deliveries” och “Cain Rose Up”. Se dom på egen risk. Programmet har alltså nu lagts ner eftersom kvinnan som skötte det hela gått i pension och tydligen fanns det ingen som ville ta över det hela. King nöjer sig dock inte alltid med att skriva förlagorna eller manus till olika produktioner, ibland dyker han dessutom upp i mindre cameos i olika King-filmatiseringar. Nu senast kunde vi t ex se honom i ”IT: Part II” samt miniserien MR Mercedes. Ofta kan vi se honom sitta och dricka kaffe eller ta ut pengar från en bankomat, lätt att missa således. En gång har han faktiskt axlat en bärande roll och gjorde det helt OK, nämligen i George A. Romeros antologifilm ”Creepshow” och segmentet "The Lonesome Death of Jordy Verrill" (1982). King skrev själv såklart även manuset till denna film.

Hans-Åke har alltid som mål med sina föredrag att vi som åhörare alltid ska gå hem med något nytt vi inte visste sedan tidigare. Jag tänkte då att det blir väl svårt när målgruppen till stor del består av Stephen King-entusiaster. Så här långt har jag nog själv haft koll på det mesta som presenterats. För att gardera sig utifall det finns fler som mig i publiken har Hans-Åke därför tagit med sig en lista med 10 saker som är lite mer av okänd kuriosa-art. Här kommer den:

1.
2015 fick Stephen King motta utmärkelsen ”National Medal of Arts” från president Barak Obama, vilket ju kan ses som ganska stort eftersom King i vida kretsar anses skriva skräplitteratur. King har ju själv skämtsamt kallat sig för litteraturens Big Mac & Co.

2. 
Det finns bara en bok King har valt att dra tillbaka. Det rör sig om, som jag nämnde tidigare. Bachmanboken Rage. Detta pga skolskjutningstemat. Tydligen har den haft någon form av koppling till fem olika skolskjutningar i USA. I alla fall har flera av dessa gärningsmän hänvisat till den som en av de faktorer som triggade handlingen. Även om King själv inte tror på att hans bok egentligen har haft med dessa skjutningar att göra valde han likväl att dra in den för att eliminera risken att såskulle vara fallet i framtiden. Självklart har Rage därför blivit hett eftertraktad i och med att den nu är svår att få tag på. Jag har den svenska utgåvan ”Raseri” och i Sverige är den väl inte helt omöjlig att komma över.
Den är ganska dålig dock. Tämligen tråkig faktiskt. Så det så.
 

3. 
1988 sattes Carrie upp som Broadway-musikal. Den hann spelas fem gånger innan den lades ner. Detta lär vara Broadways största flopp. Pjäsen har däremot senare satts upp i olika varianter på olika platser. Ibland i en seriös satsning, ibland inte så seriöst. I en uppsättning utgjordes t ex ensemblen bara av män i alla roller, en del då utklädda till tjejer. Den lär emellertid gått bättre än Broadway-uppsättningen.

4. 
I Stephen Kings ”On Writing” finns en lustig anekdot om en recension av Thinner och Bachmans förmåga, eller brist på förmåga, att skriva. Recensenten menade att Bachman var en mycket sämre författare än just King. Detta var innan avslöjandet att det rörde sig om samma person. Undra vad recensenten tänkte då.

5. 
En gång när Stephen King var på turné i Australien så gick han in i en bokhandel och hittade där några av sina egna böcker. Dessa kan jag väl spontant signera för att göra folk överraskade och glada tänkte King, problemet var bara att han glömde att berätta vad han höll på med för de anställda i bokhandeln vilka således trodde att han var någon slags vandal som gjorde åverkan på deras egendom. De sprang naturligtvis fram till King för att sätta stopp för dennes kladdande i böckerna men insåg då vem det faktiskt var. Sen fick han fortsätta klottra hur mycket han ville. Kanske är det från detta tillfälle citatet kommer ”Om Dean R. Koontz signerar sina egna böcker sjunker de i värde, men om Stephen King i stället signerar dessa böcker stiger de i värde”.

6. 
I romanen Thinner finns karaktären Taduz Lemke, en äldre romsk man som uttalar en förbannelse över huvudkaraktären, den framgångsrike advokaten Billy Halleck, efter det att denne sluppit undan rättvisan trots att han kört ihjäl Lemkes dotter. Eftersom Stephen King inte kan någon romska, men den uttalade förbannelsen likväl skulle kännas äkta, plockade han upp sitt exemplar av den svenska utgåvan av The Shining, (”Varsel”) som han tydligen hade liggandes hemma och valde på måfå ut några slumpvisa fraser härifrån som kunde funka. Tanken var att han senare skulle ta hjälp av någon som kunde romska för att översätta det här. Men det blev aldrig av, så Thinner gavs alltså ut med svenska fraser som romska förbannelser. En av förbannelserna lyder t ex ”Ta mig inte till mormor”.
Ja, ta er i akt om någon vill ta er till mormor …

7. 
När The Regulators skulle ges ut i en limited edition så ville så ville förlaget naturligtvis ha denna utgåva signerad av Bachman. Bachman var ju dock vid denna tid tyvärr ”död” så hur skulle nu detta lösas? Ja, det blev ju till att ta åter ta kontakt med Claudia Inez, Bachmans fru, hon med den fantastiska lådan. Så hon gick såklart åter ner i källaren, och tänka sig i lådan fanns denna gång den avlidne makens checkhäfte innehållandes exakt så många signerade men ej inlösta checkar som behövdes för att läggas i de limiterade bokutgåvorna.

8.
Missery skulle egentligen blivit en Richard Bachmanbok, men avslöjandet om att King och Bachman var samma person kom emellan. Och ”The Dark Half” var tänkt att marknadsföras som en bok författad av både King och Bachman i samarbete. Detta sa dock förlaget emellertid nej till. Nu fick det räcka med att hålla på och leka med Bachmanidentiteten. Det funkar inte längre utan blir allt för krångligt tyckte man därifrån.  

9.
Vampyrromanen ”Salem´s Lot” skulle egentligen hetat ”Second Coming” och den misslyckade sc fi-historien ”Dreamcatcher” ”Cancer”, det sistnämnda titelförslaget sa Kings fru Tabitha bestämt nej till. Det räddade inte detta haveri till bok dock om man säger så ...

10.
Och så slutligen, något som Hans-Åke tycker är lite extra häftigt. IT har ju filmatiserats tvågånger, först som miniserie 1990 med Tim Curry i rollen som Pennywise och sedan i två delar 2017 och 2019 med Bill Skarsgård i samma roll. Men, det finns faktiskt också en tredje version, inspelad i Indien. Det rör sig om en TV-serie vid namn "Woh", i regi av produktionsbolaget Zee TV. Här har vi en variant bestående av 52 TV-avsnitt på hindi från 1998. Historien är flyttad från Derry till Panchgani, en liten stad nära den indiska västkusten. Även här hemsöks staden av en uråldrig ond kraft som manifesteras I form av en clown, här kallad ”Jokern” av någon anledning. Lite kul är också att Jokern spelas av en populär indisk skådis vid namn Lilliput, jo faktiskt. Jokern för väl närmast tankarna till clownen Manne snarare än till Pennywise, och det är ju kusligt på riktigt. Hans-Åkevisar sen en scen ur Woh som ska motsvara den klassiska skildringen av när Georgie möter Pennywise efter att hans pappersbåt svepts ner i en kloak. Men i den här versionen utspelas denna händelse … vid en simbassäng! För er somkänner er manade att få ta del av lite fin indiskkultur så kolla in Woh episod 3 med simbassäng och Jokern in action. Varning utfärdas för otäcka scener. 14 avsnitt klarade Hans-Åke av att ta sig igenom. Starkt jobbat! För att visa på lite andra kulturella versioner av hur man kan tolka King så avslutar Hans-Åke med att visa några Kingrelaterade filmaffischer. I Ghana t ex trycks dessa inte upp som här utan lokala konstnärer målar motivet direkt på väggar. Dessa målas sedan över när en ny film ska ha premiär. Det är emellertid ganska uppenbart att de som gör målningarna inte har sett den film de ska göra reklam för, vilket kan bli ganska komiskt. Ett exempel vi får se är Mick Garris ”Sleepwalkers” (1992) med manus av Stephen King, en medioker rulle som handlar om en väldigt elak mamma och en massa katter. Det var tydligen den informationen konstnären fick, vilket ledde till en tämligen vilseledande bild. Vi får sen även beskåda kreativa tolkningar av målningar för ”Children of the Corn 3”, med ett huvud som gnager på en arm, och Cujo, med en smått bisarr avbildning av jycken i fråga.      

Vad kan vi förvänta oss framöver då vad gäller Stephen King? Bok 89, novellsamlingen ”You Like It Darker” kommer under 2024 Fem helt nya noveller kommer vi bl a att kunna avnjuta här. Vad gäller film så kommer filmatiseringen av novellen ”The Life of Chuck” från samlingen ”If It Bleeds” i regi av King-bekantingen Mike Flanagan åt gå upp 2024 om inget konstigt inträffar. Så möjligen även Oz Perkins filmatisering av ”The Monkey”, novellen från ”Skeleton Crew”, men det återstår att se. Nyinspelningen av ”Salem´s Lot”, i regi av Gary Dauberman, är inspelad och klar sen ett år tillbaks men Warner verkar vara sega med att släppa den av någon anledning. Och så har vi HBO:s TV-serie ”Welcome To Derry” som ska ha premiär 2025, en slags prequel till IT som ska handla om vad som hände innan det som utspelar sig i romanen. I övrigt finns det alltid en mängd rykten i omlopp om vilka nya Kingfilmer som är på gång.

Om man vill följa Stephen King så finns han på X (fd Twitter), den enda sociala plattform han är aktiv på just nu. Där lägger han bl a ofta upp bilder på sin hund Molly, The thing of evil som han brukar kalla henne eftersom hon funderar på världsherravälde eller hur hon ska ta död på brevbäraren. I övrigt är King väldigt kritisk mot Donald Trump, vilket han inte sticker under stol med. ”Trump has blocked me from reading his tweets, now I have to kill myself”. Men den ”tweet” som Hans-Åke tycker är häftigast dök upp när remaken av IT hade premiär. Då släpptes också en pocketbok med samma omslag som filmaffischen. I samband med det gjorde en tjej på Pocket Shop i Stockholm en skyltning med boken, vilken någon tog ett foto av och skickade till Stephen King som han lade ut på Twitter med kommentaren ”Now, this is the way to sell books. Sweden Rocks!”. Gans-Åke hade blivit jäkligt stolt om det var han som legat bakom detta. Och med dessa ord avslutade Hans-Åke sitt riktigt trevliga och intressanta föredrag. Alla verkade vara nöjda och belåtna. Ett par frågor kom även in på slutet. En fråga gällde om Hans-Åke sett piloten till TV-serien The Dark Tower, ett projekt som tyvärr inte kom längre och vars inspelningar således blev publikt. Hans-Åke hade naturligtvis sett detta avsnitt och tyckte att det var förvånansvärt bra. Han poängteraratt han verkligen tycker det är tråkigt att serien aldrig blev av. Det kändes nämligen som man tagit sig an materialet på rätt sätt, till skillnad från filmen. En sista fråga handlade om The Plant och vad den historien egentligen gick ut på. Hans-Åke försöker här åminna sig detta, det var väldigt längesen han läste den. Vad fasen handlade den nu om igen? Någonting i stil med Little Shop of Horror som sagt. Som nämnts ovan so finns den fortfarande att ladda ner. Ja,och sen blev det till att köpa ett signerat exemplar av Stephen King – Inte bara skräck, varpå jag nöjd och glad begav mig ut I vintermörkret. Mysteriet Stephen King var nu äntligen förklarat, och därtill på hemmaplan i Gamlestan.